Petri Karra: Pakenevat unet

bok

Pakenevat unet är en dyster berättelse om hur drogberoende kan slita sönder en familj och hur omöjligt det kan vara att stå emot dess enorma förödande kraft. Uttrycker jag mig dramatiskt? Kanske det, men då är jag i linje med Petri Karras bok, som är full med tragiska människoöden och hjärtslitande händelser. Boken är ändå inte alltför betungande att läsa eftersom Karras sätt att skriva är medryckande och rättfram. Dessutom är boken riktad åt ungdomar vilket syns både i berättarperspektivet och dialogen, som består till största delen av väldigt friformigt talspråk. Å ena sidan känns den ungdomliga stilen lättande eftersom man som läsare får ett intryck av att det som beskrivs är alldeles vardagligt, inget desto allvarligare. Å andra sidan är det just detta som är det tragiska i det hela.

I centrum av Pakenevat unet finns tonåringen Nasta och hans många år yngre syster Nadja vars mamma Marina är hopplöst fast i droger. Risken för att Nasta och Nadja skall omhändertas blir akut genast i början och Nastas planer för att fly tillsammans med sin lillasyster bildar en ram för berättelsen. Annars är skildringen nästan som från vilken ungdoms liv som helst: en oskyldig förtjusning till grannflickan, skolkning från skolan och snattande från närbutiken. Enda skillnaden är att Nasta oftast är tvungen att ta sig till de två sistnämnda för att han och Nadja överhuvudtaget skall överleva. Nasta håller också på att rita en tecknad serie som handlar om en fantasivärld där en hel by av människor blir galna därför att ingen längre kan sova. Fantasivärlden står i korrelation med verkligheten och är ett sätt för Nasta att bearbeta sina problem och lätta på sin mentala börda.

Karras sätt att beskriva drogernas oövervinnerliga makt är lätt att förstå utan att utveckla en dömande attityd mot Marina. Fast hon gång på gång sviker sina barn och inte klarar av att vara nykter, trots att hela familjens gemensamma framtid är beroende av det, är det svårt att anklaga henne. Men det är också svårt att läsa om drogernas påverkan på en människas kropp och sinne. Marina mår ständigt väldigt dåligt: de enda stunderna hon glömmer bort sitt fysiska och mentala lidande är då hon är kraftigt påverkad – men inte alltid ens då.

Nastas perspektiv är ändå upplysande i hur enormt besviken, ursinnig och hjälplös man kan känna sig som närstående till en missbrukare. Han har för länge sedan gett upp hoppet om att Marina någon dag samlar tillräckligt med kraft och viljestyrka till att lösgöra sig från sitt självorsakade helvete. Han anser inte ens längre att Marina är hans mor utan Nasta har istället för henne tagit på sig rollen som familjens försörjare. I motsats till sin mamma är hans inre krafter stundvis nästan otroliga: han har en alldeles orubblig uppfattning om att man måste vara hundraprocentigt självständig, känslolös och stark för att kunna leva i denna värld. Det är klart att han har utvecklat detta skal för att skydda sig mot de otaliga besvikelserna som han har varit tvungen att uthärda under åren, men inte är hans livshållning desto mindre upprörande fast man känner till orsaken. Om barn till missbrukare tvingas reagera på detta sätt redan då de är i den känsliga tonåren, då man borde få vara barn och först börja med att utveckla sin förmåga att klara av traumatiserande händelser och situationer, hur länge tar det innan man som vuxen lyckas demontera alla ohälsosamma mentala barriärer man byggt som skydd?

Nasta och Nadja klarar sig relativt bra under de urusla omständigheterna, men Nastas tuffa kamp mot alla vuxna, även dem som uppriktigt vill hjälpa, får mig som läsare att känna mig nästan desperat. Som kontrast till Nastas familj står grannfamiljen som består av mor och dotter, Tuija som är polis och Veera som går på Nastas klass och som Nasta är förtjust i. Då han umgås med en så ”vanlig” familj reflekterar han över de betydliga skillnaderna som kommer fram i Tuijas och Veeras förhållande och deras vardag. Den är trygg, öppen, kärleksfull och behaglig, allt det som Marina är oförmögen att bjuda sina barn trots att hon självklart skulle vilja gör det. Man kan ana en bottenlös smärta i Nasta i de stunder han observerar Veeras hemförhållanden i motsats till sina egna, men ännu smärtsammare är hans nästan automatiska motreaktion som går ut på att tränga undan alla ”mjuka” känslor och härda sig mot allt som inte betjänar den kalla och likgiltiga rollen han tagit på sig.

Tuija och Veera har utöver rollen som balanserad familj också en annan uppgift i berättelsen, nämligen att visa åt Nasta att i världen finns det förbehållslös kärlek och en unik vilja att hjälpa andra trots att man inte får något i ersättning. Nasta är nämligen van med att leva i en värld där allt används som handelsvara, även känslor som kärlek.

Nastas räddning är en fantasivärld han bygger upp genom att rita och som han flyr till då han känner att allt i den verkliga världen håller på att kollapsa. Berättelsen som han skapar är rå och tragisk, men den har också kärleksfulla och uppmuntrande drag. Det visar hur viktigt det är att ha kvar ens en liten gnutta av hopp. Nasta kanske inte längre tror på att Marina kommer att bli nykter eller att hon överhuvudtaget någonsin klarar av att sköta sin roll som familjens försörjare, men han har trots det en dröm om en bättre framtid tillsammans med sin lillasyster. Att han inte sjunker ner i en förtvivlad hopplöshet kan ses som ett bevis på människans otroliga inre kraft och tendens att till och med i de eländigaste omständigheterna sträva efter att klara sig så gott det går.

 

Text och bild: Catharina Herlin

Annonser

Århundradets kärlekssaga

århundradets kärlekssaga

Märta Tikkanens Århundradets kärlekssaga är en ärlig och oförskönad skildring av hur det är att leva tillsammans med en alkoholist, hur det är att anpassa sitt eget liv och välbefinnande till hans fylleperioder och hur det är att tränga undan sina egna behov så att de inte står i vägen för hans beroende. Framför allt är Århundradets kärlekssaga precis det som titeln säger, men omvänt: det är en hjärtskärande berättelse om hur det känns att älska för mycket då kärleken ändå aldrig räcker till.

Redan från första sidorna kommer Tikkanens text väldigt nära. Det är svårt att inte bli påverkad då hon lugnt och sansat lyfter fram alla de orättvisor och fruktan som samlats under åren i skuggan av alkoholismen. Hon berättar om vardagen som format sig fullständigt på alkoholmissbrukets villkor och som tvingat både henne själv och hennes barn att alltid i första hand ta hänsyn till vilket skede av drickandet som pågår. Alkoholmissbruk är inte något som man kan hålla på med i ett isolerat hörn samtidigt som man låter resten av familjen fortsätta med sitt, utan det påverkar allas mentala tillstånd och är den centrala faktorn i hur familjemedlemmarna beter sig och hur de mår.

Tikkanen beskriver hur barnen berövas sin barndom då han som dricker själv blir ett nyckfullt barn som skall skyddas, tas hand om och hållas på så gott humör som möjligt. Av samma orsak måste Tikkanen lägga åt sidan så gott som hela sitt liv, då hon ensam måste ansvara för hemmet och familjen. Hon gläds över en 17 minuter lång jobbresa då hon kan sitta och läsa eller är tacksam över att hennes man äntligen har slocknat så hon kan skriva. Och ändå går hon och bär skuld över det som pågår.

Skulden, ja. Det är ett av bokens viktigaste teman och finns ständigt i bakgrunden då Tikkanen överväger sina möjligheter och sina skyldigheter. Om man inte själv befinner sig i samma situation är det troligtvis omöjligt att förstå hur det känns att bo tillsammans med någon man älskar mer än någonting, någon man vill rädda men som samtidigt förstör ens eget liv och aldrig bjuder sådan kärlek eller sådant beteende man förtjänar, men Tikkanens hopplöshet har ändå något universellt i sig som det går att identifiera sig med. Det är här könsperspektivet som Tikkanen är känd för att lyfta fram kommer tydligast till synes: hur kvinnan ständigt offrar sig för andras skull, men hur det andra könet aldrig kommer emot på samma sätt. Hur självklart det är för kvinnan att bekymra sig om andras välbefinnande, hur naturligt det är för henne att lägga sig själv åt sidan och göra plats åt andra, hur van hon är att förtränga de känslor som uppstår då hon märker att hennes eget liv än en gång har stått på paus därför att någon annan tagit upp all tid hon egentligen skulle behöva för sig själv. Varför känner man sig förpliktad till att ta ansvar över alla andra än sig själv? Det finns ändå inget martyrlikt över Tikkanens sätt att beskriva sitt liv och sin roll i familjen, vilket gör allting ännu mer slående: att hon är så van att prioritera andras välmående att hon nöjer sig med att helt enkelt konstatera situationen och så får det vara så.

Det finns en hel del motstridigheter i en vardag som styrs av alkohol. Tikkanen grubblar över hur hon efter åratal av tomma löften, förhoppningar som aldrig uppfylls och brist på förtroende ändå inte lämnat sin man. Hon skäms över att ha sådana tankar men hon skäms också över att frivilligt stanna kvar i de eländiga och orättvisa omständigheterna. Hon undrar hur det är möjligt att förlåta så mycket och samtidigt förakta den man älskar. Allt kommer alltid tillbaka till kärleken, vars innersta väsen Tikkanen undersöker genom hela boken. Beroende på dagen kan kärleken användas som vapen, som gottgörelse, som ett lim som håller allt ihop eller som något som får en att orka – nästan vad som helst. Om kärleken går att användas och bearbetas kan man ju fråga sig om den längre är värd någonting, eller är den då det enda som är värt något överhuvudtaget. Kärleken är den grundläggande kraften som håller allt ihop, men samtidigt råddar den till allting.

”Ju mer jag älskade dej
dess mer betvivlade du
min kärlek

Den måste ständigt
sättas på nya och hårdare prov

Och när den ändå alltid bestod
och bara ökade
i takt med min förtvivlan
blev du till slut
alldeles ifrån dej

Då hittade du på
ytterligare en variant –
att älska
ännu mer
än jag”

Tikkanen är inte ute efter att söka svar eller lösningar till alkoholismen, men redan genom att beskriva vardagen och sina känslor hittar hon någon slags kärna i det hela. Det är förstås en komplicerad och individuell process som får en att bli beroende av alkohol, men då Tikkanen berättar om sin mans vilja att straffa sig själv, om hans underliggande skuldkänslor som delvis orsakar och upprätthåller men också förstärks av missbruket, samt om hans svartsjuka som berättar om hans dåliga självförtroende som han inte kan medge för sig själv, känns allt väldigt bekant även för mig som har närstående som har problem med alkohol. Kanske är det delvis oförmågan att behandla svåra känslor som leder till alkoholmissbruk? Tikkanen beskriver sin mans underliggande motiv till drickandet så insiktsfullt att Århundradets kärlekssaga är en väldigt upplysande läsupplevelse.

Boken är skriven på sätt och vis i diktform då strukturen är kort och koncis och det går snabbt att läsa de knappt 200 sidorna, men stilistiskt lutar boken mer mot prosa och är lättbegriplig. Trots detta är Århundradets kärlekssaga en gripande och stundvis även tung upplevelse som verkligen öppnar ögonen för hur det känns att leva i ett kärleksförhållande som förvrängs av alkoholism.

 

Text och bild: Catharina Herlin

 

Bokblogg

Book, Novel, Reading, Tea

Som ni kunde läsa i föregående inlägg har KRAN fått en ny assistent som älskar att läsa och skriva. Ett av Catharinas projekt på KRAN kommer att vara att blogga om böcker som handlar om olika former av beroenden, främst svenskspråkiga men på listan finns också några finska böcker.

Om ni vill ha boktips är ni med andra ord välkomna att kika in på vår blogg!

Ny medarbetare!

KRAN har idag fått förstärkning av Catharina, som kommer att jobba både på kansliet och bland våra medlemmar! Här får hon presentera sig själv:

”Hej! Jag heter Catharina och har nyss börjat på KRAN rf som assistent. Jag är 27 år och kommer ursprungligen från Esbo men har bott i Helsingfors i snart 10 år. Jag har magisterexamen i nordisk litteraturvetenskap och har tidigare jobbat bl.a. med kundservice på caféer, som receptionist på olika banker och som assistent på en yogaskola. Förra året var jag praktikant på Radio Nostalgia och hoppas på att i framtiden jobba mera med radio eller film. Här på KRAN kommer jag att vara med i olika projekt och skriva blogginlägg som behandlar olika slags beroende. Jag älskar att läsa, promenera i skogen, cykla och dansa!”

Ni kommer med andra ord att få läsa inlägg skrivna av Catharina här på KRAN:s blogg de kommande månaderna. Välkomna att läsa!

Evenemang

Juni
6.6-7.6. Rusmedelsdagarna på Kulturhuset i Helsingfors.

Augusti
7.8-12.8. KRAN ordnar semestervecka för f d missbrukare i samarbete med Svenska semesterförbundet i Finland rf. I år hålls en semestervecka med rofylld och naturnära inkvartering i  Labbnäs semesterhem mitt på Kimitoön. Ansök senast 18.6 på www.semester.fi/ansokan. Info: emma-lena.lyback@kran.fi, tfn: 050 578 0709.

25.8 Deadline för ansökan till KRAN:s erfarenhetsexpertutbildning som börjar i Åbo i oktober 2017. Utbildningen är till för dig som har haft problem med missbruk och/eller psykisk ohälsa eller är närstående till dessa personer. Info och anmälan: emma-lena.lyback@kran.fi, tfn: 050 578 0709.

September
8-10.9. Retreat för närstående på Snoan. Välkommen till Snoan på gratis retreat med temat ”Vila i mig”. Du som är närstående till missbrukare (spelberoende, alkoholist etc) kom och få styrka av tystnaden och naturen i Lappvik. Arrangör: KRAN rf. Anmälan senast 31.8: Emma-Lena Lybäck, tfn: 050 578 0709 eller emma-lena.lyback@kran.fi

November
7.11. Minnestillställning i Gamla kyrkan i Helsingfors kl. 18 till minne av dem som gått bort p.g.a. drogmissbruk. Arrangörer bl.a. KRAN rf, Irti Huumeista ry, Tukikohta ry, Stop Huumeille och Helsingin seurakuntayhtymä.

14.11. Varmt välkommen på KRAN:s 35-års jubileumsseminarium i festsalen på G18! I festseminariet deltar bl.a. rikssvenska gästföreläsare och erfarenhetsexpert med performance om Ljus och mörker. Info och anmälan: emma-lena.lyback@kran.fi, tfn: 050 578 0709.

21.11. KRAN:s höstseminarium.

Alkoholreformens bortglömda följder

Det är många som kritiserar förslaget till ny alkohollag. Bland kritikerna hittas bland annat polisen som varnar för att polisens resurser inte kommer att räcka till om lagen träder i kraft, forskare som varnar för att konsumtionen och därmed också folkhälsoproblemen kommer att öka, och till och med svenska Systembolaget som är oroade för vad lagen kommer att leda till.

KRAN:s koordinator deltog häromdagen i ett seminarium med rubriken ”Alkoholilain kokonaisuudistus – unohdetut totuudet”, där man bland annat tog upp de orosmoment som finns om lagförslaget träder i kraft.

unohdetut totuudet

I anförandena konstaterades bland annat att Finland går emot utvecklingen i Europa. I många andra länder har man på senare år satsat på en mer restriktiv alkoholpolitik, medan den finländska alkoholpolitiken går i en mer liberal riktning. Till exempel i Italien införs allt fler begränsningar och Finland har gått om Italien i alkoholkonsumtion.

Ett effektivt sätt att förebygga alkoholskador är att ha åldersgränser på alkoholinköp. Undersökningar visar att andelen minderåriga som köper alkohol från Alko och dagligvaruhandeln har minskat i vårt land de senaste åren, vilket tyder på att ålderskontrollerna fungerar allt bättre. Dock finns det en skillnad mellan Alko och dagligvaruhandeln: ålderskontrollerna fungerar bättre på Alko.  Nya alkohollagen innebär att starkare drycker än tidigare kommer att säljas i matbutikerna, vilka är sämre på att kontrollera åldern på sina kunder. Kommer detta att ha några konsekvenser för ungas drickande?

Undersökningar visar att ungdomar dricker mindre än tidigare och andelen nyktra ungdomar ökar, vilket förstås är mycket positivt. Men det togs även upp på seminariet att vi bör fundera på vilken nivå vi vill sikta på. När är vi nöjda – vill vi att alla ungdomar ska vara nyktra eller vad är vårt mål?

Seminariedeltagarna fick en inblick i en normal arbetsdag inom akutvården. Ett av regeringens mål är att skapa mera jobb, men i det här sammanhanget skapas jobben på fel ställen. Om tillgången till alkohol ökar innebär det nämligen mer jobb inom vården och polisen. En stor del av patienterna inom akutvården är redan i dagens läge påverkade av någon substans och andelen kommer med stor sannolikhet att öka ytterligare om lagförslaget går genom.

I övriga anföranden lyftes fram äldres drickande samt följder för arbetsgivare i form av ökad sjukfrånvaro och nedsatt arbetsförmåga.

Sammanfattningsvis konstaterades att vi har forskare, erfarenhetsexperter och yrkespersonal som varnar för följderna av en mer liberal alkoholpolitik. Varför lyssnar inte politikerna? Bland seminarieåhörarna fanns flera riksdagsassistenter, förhoppningsvis för de fram orosmomenten till beslutsfattarna.

Tack för allt!

Nu har vi kommit till slutet av min praktikperiod här på KRAN rf. Jag har fått ta del av många intressanta livshistorier som jag kommer att minnas länge.

Om ni är intresserade av att ta del av några av dem så är ni välkomna till KRAN rf:s festseminarium den 26/4 kl. 11.00 – 15.00. Där får ni bland annat ta del av Eila Saapunkis ”Performance om ljus och mörker” som vi för tillfället är i full gång att repetera.

Eila

Anmäl er på http://www.kran.fi/seminars/festseminarium/

/My Ström-Rantamäki

Att skriva sin framtid

thefuture

Nu när vi har tittat på vilka våra värderingar är och fått en överblick över det förflutna med hjälp av tidslinjen är det dags att hitta framåt.

Jag tror att vi måste ha en plan, sträva efter något som känns värdefullt för att vi ska orka med det här livet med alla dess med- och motgångar. Som en vägvisare när vi känner oss vilse, som en fyr i mörkret.

Har man ett konkret mål, som är i linje med sina värderingar, behöver man inte fråga sig “vad är meningen med allt detta?” eller “vart är jag på väg?”. Man vet, och jobbar aktivt och medvetet för att komma dit.

När vi definierar vad vi vill med framtiden är det också nyttigt att definiera vad vi INTE vill. Så att vi kan undvika det.

Övning:

Använd 15 minuter till att “freeflow”-skriva om hur du absolut INTE vill att din framtid ska se ut. Freeflow-skrivande innebär att du sätter en klocka på 15 minuter och skriver oavbrutet den tiden, bry dig inte om grammatik eller stavfel eller ens så mycket om innehåll. Sluta bara inte skriva. Du kan renskriva detta sen och fundera på vad du skrev och vad det betyder.

Gör sedan samma övning, skriv 15 minuter om vad du VILL ska hända i framtiden. Hur ditt ideala liv ser ut?

Läs genom de två texterna, med dessa som grund kan du börja göra en konkret plan för hur du ska nå din önskade framtid och hur du ska undvika din mardrömsframtid.

 

My Ström-Rantamäki, praktikant på KRAN

Livslinjen/Tidslinjen

Jag gjorde själv värderingstestet som jag länkade till i förra inlägget. Den positiva egenskap som kom högst på listan var ”perspektiv”, förmågan att se saker från olika synvinklar.  Detta kan ha att något att göra med varför jag tycker så mycket om nästa övning; tidslinjen.

När man ritar upp sitt liv på en tidslinje blir det överskådligt. Man ser det från ett annat perspektiv. På ett papper är livet i behändigt hanterbart format.

Samtidigt slogs jag av tyngden av flera livshändelser, hur händelse efter händelse sliter bort mattan under en, formar en och leder en till att göra bättre val för framtiden.

Jag rekommenderar varmt att göra en tidslinje över ert liv.

Så här gjorde jag:

  1. Spendera ca 15 – 30 min för att skriva ner händelser i livet som varit betydelsefulla. Både positiva, stabila och negativa saker. En bra historia är flerdimensionell, konflikter och motgångar är det som gör en berättelse intressant. Försök att sätta in något ungefär vartannat år.
  2. Sätt sedan händelserna i kronologisk ordning och skriv ungefär hur gammal du var.
  3. Ta ett papper och lägg det horisontellt, rita en linje tvärs över pappret med födelseåret till vänster och nuvarande år till höger. Dela den sedan på mitten, och skriv där vilket år som är helt i mitten på ditt liv. Jag är född 1987, så mitt ”mitten år” är 2002. (mitt födelseår (1987) plus min ålder (30) delat på två (15) = 2002.)
  4. Placera sedan in händelserna på linjen, om du vill kan du placera upplevelser du tolkar som negativa under linjen och händelser du tolkar som positiva över linjen.

 

Livslinje

 

My Ström-Rantamäki, praktikant på KRAN